Ett barn kanske


Idag är det första dagen på väldigt länge jag känner mig glad över att vara ensam, hör och häpna. Idag tog jag steget ut i vuxenlivet, skulle till och med kunna adoptera ett litet majskorn från Seoul. Känslan över att byta bölja, mata med nappflaskan sitter enda in i benmärgen. Vadan denna känsla? Jag har tvättat, hängt tvätten utan att bli arg, jag har Dam(damm)sugit, vattnat blommor, tagit bort torra blad från blommorna. Vikt sängkläder, svarat på vuxenmail och druckit kaffe. Det är vuxenpoäng, att dricka kaffe.

Leo B har till och med haft en kurs på hur jag byter propp, att jag inte ska tvätta och torktumla samtidigt. Ja, ingen nyhet eftersom min sambo har skrivit en lapp. ”Tvätta inte allt samtidigt, vattna blommorna på söndagar, byt dammsugspåse och kasta vågen” känns fjortisaktigt, men lappen åker i papperskorgen nu eftersom mitt trettioett åriga liv har återgått till något helt annat. Jag ska till och med gå ner till böglivs och handla lite vuxenmat. Vad det nu är? Eee. Leverplättar med lingonsylt? Spyr. Näe, jag ska försöka sova lite, fast det kommer ju gå i stöp, så jag sitter vaken som en gnutt och lyssnar på Phil Collins.

Kommentarer
Postat av: Den där Manuela

så din biologiska klocka har börjat ticka :P



efter sådana vuxendagar brukar jag slå över och bli som en liten unge istället. är livrädd att hamna i vuxenfällan och tappa bort den spontana ungen inom mig, vilket iofs aldrig lär hända s


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0