Gaykvitter

I lördags var jag och Dj Inca på en mysig middagsdate på Restaurang Roxy. Jag bokade ett bord innan för jag antog att det skulle vara svårt att få plats. Som vanligt fick man vänta en eller två timmar för att Inca skulle bli klar. Jag har varit på Roxy kanske ett par gånger tidigare och det har varit okej. Den här gången var det mera okej. Vill man träffa damer, kvinnor och brudar så är det till Roxy man ska gå. Jag var i alla fall så otroligt hungrig så jag hakade direkt på en liten förrätt. Det blev Serranostrutar med chili- och valnötsfärskost. Eftersom jag var så hungrig så stannade jag knappt upp för att känna smaken, men efter att jag hade tryckt i mig två så kände jag en äcklig bismak. Jag mådde nästan illa, ändå ville jag inte säga till. Servitören, en rakad snygg ung kille är en av de trevligaste jag har träffat på. Han var mycket vänlig och hade inte alls svårt för att visa sin service, precis som om han älskade sitt jobb. Dessutom så kunde han tala flytande spanska till ett par gäster som satt bordet bredvid. Bara för att min förrätt inte smakade så bra, så vägde servitörens trevnad upp allting. Till varmrätt beställde Inca in Kantareller- och skogschampinjoner med
halloumi, handskuren pasta och vit balsamicostuvad lök. Jag smakade lite och maträtten var utsökt, men jag vet att hon ville ha mera salt.

Jag tingade in Körsbär- och chipotleglaserad biff med krämig tomatsallad, tallegiobönor och papas arrugadas. Jag blev rekommenderad köttet av den trevliga servitören. Dock så ångrade jag mig efter att ha ätit fyra matbitar. Bönorna var hård som sten och den krmiga tomatsalladen var mera vattning än krämig. Sen är det givetvis en definitations fråga på vad man tycker är krämig och inte. Köttet var väldigt mört och fint, passade utmärkt till ett glas rött. Nu hade jag tyvärr sagt fel, hurvida jag ville att köttet skulle tillagas. Jag gillar inte levande stek, utan lite mera medium. Nu sa jag förvisso medium rare, men, men det gick så länge jag fixade det hela. Halva kossan fick ligga kvar på tallriken och bli nermald till köttfärssås kanske? Skojar. Förutom mina egna fel så var allt perfekt. Hade jag inte haft så ont i magen så hade jag fixat att dricka upp vinet och ätit upp all mat.

Sarah Grey, en av tjejerna som var med och designade NK´s skyltfönster under Euro Pride kom förbi med en gammal barndomskompis. Jag tror det är Sarahs favvohak? Dj Pamela såg jag skymten av för första gången på väldigt länge. Samt så myllrade det av vackra kvinnor. Jag tror inte jag såg någon som kunde vika av mitt fallande intresse. Däremot så tror jag Inca säger något helt annat. Men smaken är som baken. Jag vet i alla fall att det inte var sista gången jag gick dit och åt.